måndag 18 maj 2009

min skräck för hav lokaliserad


- Karl stod surrad och glömdes ombord.

konfidenciellt - om föraktets eventuella grund

"nu har jag glömt det jag kom på igen. waking life. manipulerandet av kroppen. lägga till och dra ifrån, att ta till extremer åt båda hållen. det börjar med hår. det växer ut och ett behov att tygla det föds. att förändra eller eliminera. byta frisyr. klippa naglarna, eller måla dem. saliv på ögonfransarna. mascara, lösögonfransar, kosmetisk tatuering. inget av dem kittlar mig väldigt. kanske ändra min fysiska könsbild, vad jag framstår som. göra saker åt massan jag har. efter ett tag räcker det inte att ta till blad mot små frasiga saker. hår, död hud från fötter, nagelband. större ingrepp. fingrar, ben, tänder, öron, armar, bröst. det är inte en sorg, det är ett konstaterande. bli av med massa och bli någonting nytt. ingen behöver få veta. en nödvändig övergång, en lättpåtaglig ny förutsättningsuppsättning. att identifieras med grava brännskador eller en rullstol. specialkonstruerade plagg, byxor utan ben. är det vad som skrämmer mest? ja, om det är vad som syns. att tänka längre är "a holy moment" att kräkas, gråta eller skratta över. inte göra det destruktivt, bara mekaniskt. en ren teknikalitet. proffessionellt utförande, minimera skaderisk. det är inte skada jag vill. antiseptik, blodstillning. vad har ett fristående ben (inkl hud kött skelett blod nerver muskler fett hår naglar) för användningsområden?
vad kan mitt liv vara utan ben? kanske har jag inte fötts i en kropp med fel kön utan en som är för intakt? för fyllig och massiv. för jag verkar inte kunna hantera annat än det."
släta ytor.

lördag 9 maj 2009

DU SER DEM


9 maj 13.00 - 17 maj 17.00
Latitud: N 56º 14.683'
Longitud: E 012º 51.637'
VI SER DIG
hantverksmuseet i ängelholm har blivit ett öga för världen.
i ett av fönstren ut mot ån är en kamera monterad.
gräsmattan bevakas dygnet runt.
den som bevakar är inte bara datorn som kameran är kopplad till. datorn är i sin tur kopplad till internet, det världsomspännande nätet. den världsomspännande näthinnan. ca 8,5 dygn kan vemsomhelst med tillgång till internet se vår gräsplätt och de dramer som utspelar sig på densamma.
VEMSOMHELST får visa upp VADSOMHELST. NÄRSOMHELST.
vad ska de visa upp? och vem är det som ser?

hur det nu blir, blir det tack vare ADRIAN (nordvästra skånes folkhögskola), DAVID (konstskolan munka), HÅKAN (john bauer gymnasiet), TORKEL (familjen freed)

----------------------

DEN 10 MAJ 2009

TILLFÄLLIGT AVBROTT
jag behöver be om teknisk support

--------------------

DEN 12 MAJ 2009

JAG TÄNKTE ATT JAG KLARADE MIG BÄTTRE SJÄLV
nu så. efter mången motgång finns ängelholm till beskådan igen

"Grupputskick till berörda:
haha! tekniska problem åt
pipsvängen! nu ligger det
uppe igen på
stjsitm.blogspot.com utan
hjälp. glad så jag vill gråta."

---------------------

DEN 13 MAJ 2009

VI SYNS I PRESSEN. SVART PÅ VITT.

"Intresset för den etiska gråzonen ligger även i tiden för en förberedande konstskola. Ellen Freed har placerat en videokamera som bevakar den lilla gräsplätten utanför museet med titeln "Vi ser dig". En kommentar till bevakningssamhället, vilket inte är dumt i sig, många konstnärer ägnar sig åt det idag, men jag har svårt att koppla ihop det till temat om att hjälpas åt."

tack för hjälpen malin josefin forssell; jag inser nu att jag varit otydlig. kanske har upprymdheten över en bra idé gjort att jag kompromissat bort det som skulle kunna vara det allra viktigaste: att hjälpa mina klasskamrater med att utreda och förklara temat. det är så klart en individuell värderingsfråga. om en idé är riktigt bra kanske man kan få tänja lite på paragraferna. det är i alla fall så jag måste ursäkta det för mig själv, jag skäms för att jag inte har lyckats med allt, att jag inte kunnat göra det som malin josefin forssell berömde oss för: sträcka ut handen.
jag tar ändå chansen att nu försöka förklara mig ytterligare. den som har läst min verkbeskrivning vet att jag refererar till, och utövar, övervakning. det kan ses som ett försök att ifrågasätta dess syfte. näspåskrivning är något att försöka undvika. vi kan säga att det handlar om något som skulle kunna vara en björntjänst. för vem är det egentligen som blir hjälpt av övervakningen? fyller den det säkerhetssyfte den utger sig för? vem är det, i så fall, som känner sig säker? kanske är det så att jag börjat smyga längs väggarna för att mjölet i min påse är allt annat än rent, och det är mig övervakningen skyddar mot? vetskapen att någon hela tiden ser mig är inte information som omhuldar. det är en hjälpande hand jag betackar mig.

fortsättning följer. nu ska jag guida en sjätteklass genom vår utställning. ses snart. konstigt det här att museet plötsligt blev så fruktansvärt öppet utanför öppettid.
---
hm. ok. nu krånglar programmet istället för internet. adobe flash media encoder vill mig illa.
TILLFÄLLIGT AVBROTT. igen.

fortsatta formuleringsförsök:
temaförankringen i det utställda verket har jag förklarat så långt det just nu känns möjligt (jag arbetar under tidspress), har du fler frågor därom uppskattar jag om du ger mig en chans att förtydliga. känns visserligen dumt att det ska krävas ett sådant mått av teoretiserande för att beröras av verket. kom gärna och känn efter själv. på plats.
hursomhelst; bortom det jag gjort synligt finns en uppsjö hjälpande händer. utan hjälp inget verk. det jag har stått för är idé och underhåll. under arbetet har jag fått erfara hur det är att vara totalt utlämnad till andras välvilja, för den tillgång datateknisk kunskap jag sitter inne med fyllde inte kvoten för efterfrågan. alls. det blev hardcore hjälp, i och med att jag knappt ens kunde säga vad det var jag ville ha hjälp med. frustrerande. det är ett återkommande problem för mig, det här med att klara sig själv. ta beslut, lösa saker efter eget huvud. arbetet med denhär utställningen har tvingat mig att göra så. att behöva be om hjälp in absurdum har blivit smått knäckande. stå handlingsförlamad för att någon inte är på plats känns löjligt och tidsödande. ett ångestmoment jag gärna klarar mig utan.
i b l a n d tänker jag att vi borde hjälpas åt. ibland tänker jag att jag klarar mig bättre själv. envar sin egen lyckas smed, på det bra sättet. i grunden måste jag kanske söka svar hos mig själv. i och med att jag inte har en gud att vända mig till finns ingen annan människa som kan ge mig sanningar. det är verktyg jag behöver, inte en färdig produkt.
detta klartextidkande gör mig snurrig och illamående. hoppas det var värt det.

-
så. då ligger vi på internet igen.

------------------------

DEN 18 MAJ 2009

nu är det slut. jag tog slut innan. tog inte mitt vaktmästarjobb på allvar. hela slutet av veckan har skärmen varit vit intill solnedgången för jag inte har orkat fara in till hantverksmuséet och fästa polariseringsfiltren, stänga av strålkastaren och ändra kamerainställningarna. jag valde att göra så; att nattintställningarna stod på dygnet runt hellre än dagsintställningarna. hur tänkte jag då? hellre vitt än svart?